Vissa kan tro att det är allt det praktiska i vardagen, som att till exempel byta insulinpod var tredje dag, att räkna ut insulindoser till varje måltid och att ha koll på blodsockret dygnet runt. Men personligen tycker jag det jobbigaste är att uppleva låga blodsockervärden. Det är svårt att förklara hur det känns för en frisk person som aldrig har upplevt det. När jag precis hade insjuknandet berättade min diabetesläkare att det en vanlig frisk person upplever när den blir låg på energi, det vill säga blir skakig och behöver få i sig mat är bara en tiondel av vad jag upplever när jag ligger lågt i blodsocker.

När jag blir låg och upplever hypoglykemi kan jag må riktigt dåligt. Alla upplever det olika och även mina symptom har förändrats över tid. Nu för tiden blir jag ofta helt kraftlös och helt svag i hela kroppen, jag blir skakig och jag kan bli otroligt varm och börja svettas väldigt mycket. Jag kan bli yr och det kan mörkna i huvudet på mig. Jag blir ofta väldigt trögtänkt och jag kan inte riktigt dra några korrekta slutsatser. Jag kan förstå någonting men jag kan inte koppla det vidare. Därmed kan mina handlingar uppfattas som väldigt konstiga. Jag brukar också ofta känna mig helt hjälplös och blir ofta ledsen, jag kan börja gråta utan någon riktig anledning men jag kan också bli irriterad och uppfattas som lite aggressiv. Ibland blir jag väldigt hungrig och det är lätt att jag börjar äta hur mycket som helst bara för att det inte finns något stopp i vare sig huvud eller hungerkänsla. Jag kan även bli orolig och börja grubbla över småsaker. Om jag ligger lågt i blodsocker på natten har jag svårt att komma till ro och somna, det beror på att adrenalin frisätts när hjärnan uppfattar situationen som hotfull. Men samtidigt som hjärnan går på högvarv och jag inte kan koppla av så är kroppen förlamande trött. På dagen kan adrenalinet istället leda till att jag väljer att fly (”fight or flight-responsen”). En gång till exempel låste jag in mig på toaletten i skolan för att få vara ifred. Det är lätt att göra sådana saker i stället för att be om hjälp, eftersom hjärnan inte riktigt kan dra korrekta slutsatser.

Allt kan gå väldigt snabbt, jag kan må bra i ena sekunden och väldigt dåligt i den andra. Det är just därför det kan upplevas som lite otäckt utifrån. Det är viktigt att folk runtomkring i ens närhet vet hur de ska reagera och agera. Det finns även symptom man kan ha koll på utifrån. Till exempel kan pupillerna i mina ögon bli större, jag kan börja sluddra eller prata osammanhängande, jag kan snabbt få humörsvängningar, jag kan börja gäspa eller bli blek. Vid lågt blodsocker är det viktigt att jag får i mig något sött snabbt, till exempel dextro, söt saft eller liknande. Om det skulle gå så pass långt att jag tappar medvetandet och börjar krampa är jag tacksam om du lägger mig i stabilt sidoläge. Om jag inte har glukagonspruta eller glukagon-nässpray med mig så ska du ringa 112. Jag har tappat medvetandet och krampat flera gånger, nu är det dock många år sedan.

Jag har inte varit medvetslös sedan jag började använda kontinuerlig glukosmätare (CGM). Med CGM kan jag följa blodsockret enkelt på mobilen, se åt vilket håll det är på väg och motverka låga blodsockervärden innan det har gått för långt. I början, de första åren efter insjuknadet, svängde mitt blodsocker väldigt snabbt och ibland hann vi inte med innan det var försent. Trots 20 stick i fingret per dygn ska tilläggas. Jag har inte så många minnen från de gånger jag har krampat, men det jag minns är att det har gått väldigt snabbt. Jag kunde sitta upp och verka helt normal och sedan några sekunder senare kunde jag falla ihop och börja krampa. Det är som ett svart hål, när jag vaknar upp igen minns jag inte mycket alls. En gång minns jag dock att jag hallucinerade. Jag såg då massor av små färgglada gubbar utan fötter krypa i mammas ansikte.

Efter en hypoglykemi kan jag fortfarande känna mig låg och kraftlös en stund efter, även om mitt blodsocker ligger bra igen. Det är dessutom större risk att få flera låga blodsockervärden samma dag. Det beror på att de motreglerande hormonerna inte fungerar optimalt och att levern kan vara tom på socker efter ett lågt blodsockervärde. Det är inte ovanligt att det händer mig (det går så snabbt att jag inte hinner med att parera trots CGM). Det är väldigt jobbigt och efter en sådan dag kan jag vara helt slut i kroppen.

Bilden publiceras med tillstånd av Novo Nordisk, som inte granskat eller tar något ansvar för innehållet i inlägget.

Mamma bad mig rita en teckning några timmar efter att jag hade krampat och hallucinerat första gången (juni 2010). Hon såg det som ett sätt för mig att bearbeta det som hade hänt.

DIA.SE.223-01-MAR2022