Jag har fortfarande diabetes typ 1 på nätterna …

Dygnet tar inte slut på kvällen. Jag har fortfarande diabetes typ 1 på nätterna och jag måste ta hand om sjukdomen då också. Det känns som det är många som inte riktigt förstår att det är en 24/7 sjukdom. Min sömn påverkas mycket av hur mitt blodsocker ligger på nätterna. Ibland kan jag ha tio larm från den kontinuerliga glukosmätaren (CGM:en) på en natt där jag behöver justera med insulin eller socker och ibland kan jag ha superbra nätter med inga larm över huvud taget.

När jag var yngre hade jag svårt att vakna av larmen från CGM:en, men vi övade på det en hel del när jag var i 14-årsåldern. Och med tiden lärde jag mig att vakna av larmen och i dag vaknar jag lätt av ljudet.

Vissa i min omgivning har uttryckt att de inte riktigt kan förstå hur jag orkar vakna så många gånger på en natt. Och vissa dagar är jag mer trött än andra. Dessutom återhämtar jag mig inte lika bra efter tuff träning. Jag har en Oura ring som visar min sömnkvalité och formen inför dagen. Där kan jag ganska tydligt se att mina värden sjunker de nätter som är jobbiga blodsockermässigt. Första bilden illustrerar en jobbig natt med betydligt mindre djupsömn och fler uppvaknanden än andra bilden som illustrerar en bra natt.

För att natten ska bli så bra som möjligt brukar jag försöka parera middagen så bra jag kan. Om jag går och lägger mig med ett bra blodsocker som är ganska stabilt är chanserna större att det förblir så. Om jag däremot går och lägger mig i obalans är risken stor att även natten fortsätter att vara i obalans.

DIA.SE.247-01-MAJ2022