Det är klurigare att få till blodsockret på tävlingsdagar.
Att lyckas dosera rätt mängd insulin och ligga i optimal blodsockerbalans är alltid en utmaning, men ännu klurigare blir det på tävlingsdagar. Det är lätt att blodsockret svänger mer upp och ner och att det blir högt på grund av stresshormoner såsom adrenalin.
När jag var yngre var jag tävlingssimmare och det var tävling ungefär varannan helg under säsongerna. Simtävlingar skiljer sig en hel del mot triathlontävlingar som jag kör nu. Jag behövde tänka helt annorlunda för att lyckas. En tävlingsdag var vanligen uppdelad i två pass med en lunchpaus däremellan. Jag simmade oftast tre lopp per pass. Ett lopp i simning går väldigt fort, allt mellan 30 sekunder och 10 minuter. Men man är även lågintensivt fysiskt aktiv mellan loppen. Så i princip är man i gång hela helgen, i och med att man värmer upp och simmar av mellan varje lopp. Den lågintensiva aktiviteten sänker blodsockret. Medan maxansträngningarna som loppen utgör, tillsammans med nervositet, höjer blodsockret.
Jag har alltid behållit både insulinpodden och CGM:en på mig när jag tävlar. Eftersom de är små och smidiga har jag inte haft några större problem med att ha de kvar på kroppen. När jag var yngre hände det några gånger att funktionärerna i frågasatte vad det var för prylar. Så för att inte riskera att bli diskad hade jag ett läkarintyg med mig där det framkom att jag har diabetes typ 1. När jag blev äldre och började tävla internationellt ansökte jag om dispens för insulinet hos Antidoping Sverige.
Under simtävlingarna hade jag högre basaldos under tävlingspassen och lägre basaldos i pausen. Jag visste också att jag troligtvis skulle stiga i blodsocker direkt efter loppet. Så antingen tog jag en korrigeringsdos direkt efter, eller till och med innan loppet så att insulinet skulle hinna börja verka. På så sätt slapp jag de höga topparna. CGM:en tappade kontakten när jag var i bassängen och simmade. Därför blev det att jag kollade blodsockret med många stick i fingret.
Jag försökte alltid ha en energiplan inför simtävlingarna. Genom att kolla i startlistorna hur många som var anmälda i varje gren kunde jag uppskatta vilka tider jag skulle simma. Därefter gjorde jag upp en preliminär plan för varje pass. Jag försökte alltid få i mig något litet mellan varje lopp. Efter uppvärmningen brukade jag oftast fylla på med en smoothie och energibar. Sedan hade jag banan, russin, sportdryck med mera som snabb energi mellan loppen. Oftast fick jag ge små insulindoser till det här, men om jag såg att blodsockret låg åt det lägre hållet så åt jag det bara.
Triathlontävlingar är väldigt annorlunda mot simtävlingar. Jag kör oftast sprintdistans (750 meter simning, 20 kilometer cykling, 5 kilometer löpning), vilket innebär att ett lopp tar cirka en timme att genomföra. Det är oftast ett lopp att fokusera på, och inte flera lopp som på en simtävling. Det är dock betydligt mycket mer att förbereda inför start på ett triathlonlopp. Och det är inte bara jag, utan alla andra atleter har också en plan hur de ska lägga upp det. Beroende på starttid så brukar jag satsa på att äta sista stora måltiden cirka 3 timmar innan start. Så om jag till exempel tävlar på morgonen/förmiddagen äter jag frukost. Det är sedan bestämda tider för incheckning på området och när man till exempel får värma upp i vattnet. Lite beroende på omständigheterna så brukar jag vilja värma upp lite i alla grenarna.
Under loppet vill jag absolut inte riskera att bli låg. Jag brukar därför försöka starta på ett stabilt eller lätt stigande blodsocker runt 8 mmol/l. Jag brukar fylla på med lite sportdryck eller en gel precis innan start och även justera basaldosen utefter hur det ser ut. Jag brukar även ha lite sportdryck i en flaska på cykeln för säkerhets skull ifall jag skulle känna att det behövs. Jag kan inte se mitt blodsockervärde när jag tävlar så jag får helt enkelt gå på erfarenhet och känslan under tiden. Och sedan när jag kommer i mål så checkar jag blodsockret direkt och justerar. Många gånger har jag legat åt det högre hållet på grund av allt adrenalin och av själva maxansträngningen.
Fotograf: Tamar Veltman
DIA.SE.380-01-AUG2023
