Som elitidrottare sätter man upp mål och en plan inför en tävling för att man sedan ska kunna utvärdera tävlingen. Det blir då tydligare vad man ska fokusera och inte fokusera på. Jag brukar också skriva ned en praktisk dygnsplan med tider och innehåll för varje moment.

Inför Sprint SM i Linköping (750 m simning, 20 km cykel, 5 km löpning) såg min praktiska dygnsplan ut på följande sätt:

Söndag 8 aug:

 
Kl 8:00  
Kl 8:15 Ta insulindos inför frukost
Kl 8:45 Frukost: Havregrynsgröt, äggröra, juice (100 g kolhydrater)
Bikarbonat

Byt om och packa väskan
Höj eventuellt basaldosen

Kl 9:30 Cykla ut till tävlingsområdet
Fortsatt uppvärmning på cykeln

Kl 10:15 Incheckning med cykel i växlingsområde
Koffeintabletter

Kl 10:45 Fortsatt uppvärmning på land och ev påfyllning (banan/Gainomax/sportdryck) inför loppets start

Kl 11:00 Samling
Kl 11:15 Starten går

Kl 12:20 Målgång
Påfyllning (proteinbar/banan/Gainomax)
Nedvarvning

För mig med diabetes är det mer att tänka på eftersom jag måste ta hänsyn till mitt blodsocker också. Jag vill helst ligga på 8 mmol/l i blodsocker för att kunna prestera så bra som möjligt. Det är dock svårt att pricka in rätt insulindos en tävlingsdag, då så mycket tävlingshormoner, nervositet och adrenalin spelar in. På SM låg mitt blodsocker betydligt högre, direkt efter frukost stack det snabbt upp till 19 mmol/l, jag tog rejält med insulin och fick ned det en aning. 30 min innan start visade Dexcom 12,0 mmol/l och sjunkande. Jag valde då att fylla på med energi eftersom jag hade mycket aktivt insulin i kroppen. Under loppet steg blodsockret igen och jag gick i mål med ett blodsocker på 20 mmol/l. Med ett högt blodsocker blir jag betydligt mer seg och jag får mer ”syra” i musklerna. Men den här gången gick det bra ändå, jag lyckades knipa SM bronset efter en spurt in i mål.

Bild: Svenska Triathlonförbundet @swedentriathlon
DIA.SE.163-01-AUG2021