Insulin är en central del av behandlingen för många människor som lever med diabetes. Att hålla blodsockervärdet inom målområdet gör att den generella risken för att få diabetesrelaterade komplikationer minskar på lång sikt. Det är också viktigt att kunna undvika akuta situationer med alltför höga eller låga blodsockervärden. Kontinuerlig glukosmätning med en sensor är ofta en stor hjälp. Med en insulinpump kan insulindosen justeras med både hög precision och små steg, vilket kan vara en hjälp och fördel för många för att hålla blodsockret jämnt och inom målområdet.

De första praktiskt användbara insulinpumparna kom på 1980-talet. I dag är insulinpumpar allmänt tillgängliga, kompakta och diskreta, och allt fler väljer att använda insulinpump framför att ta sitt insulin med penna. Men vad är egentligen en insulinpump och hur använder man den?

 

Vad är en insulinpump?

En insulinpump är en medicinskt hjälpmedel som efterliknar bukspottkörteln genom att kontinuerligt pumpa in små doser av snabbverkande insulin i kroppen. 

Det finns olika typer av insulinpumpar. En del har en slang som både sitter fast på kroppen och i pumpenheten. Andra pumpar har en mindre slanglös del som fästs på kroppen och en fristående handenhet.

En insulinpump med slang består av:

1. Insulinpumpsdelen 

• med pumpmekaniken
• en insulinbehållare/reservoar som kan hålla 200-300 enheter insulin
• en kontroll/display där användaren kan göra olika inställningar av doser och tider för insulintillförseln

2. En liten kanyl i teflon eller stål som sitter i underhudsfettet där insulinet ges
3. En slang där insulinet förs från pumpdelens insulinbehållaren till kanylen i kroppen

En insulinpump utan slang består av:

1. Pod/liten pumpdel med kanyl och insulinreservoar som fästs på direkt kroppen
2. Fristående handenhet där användaren kan göra inställningar och reglera dosen

En insulinpump programmeras för att ge en kontinuerlig låg dos av insulin under hela dygnet, en så kallad basaldos. När man ska äta, eller om man behöver korrigera ett högt blodsockervärde, tar man med pumpens hjälp den dos insulin som behövs just då, en så kallad bolusdos. Pumpbehandling efterliknar kroppens eget sätt att producera och släppa ut insulin.

 

Är insulinpump bättre än injektioner?

Vilken behandlingsmetod som är bäst för den enskilde personen diskuteras och bestäms i samråd med personalen på diabetesmottagningen. Olika personer har olika behov och det är viktigt att den som har diabetes kan få tillgång till de hjälpmedel som fungerar bäst för det dagliga livet. Detta gäller när man diskuterar behandling med pump eller insulinpenna, men också för valet mellan olika insulinpumpar eller kontinuerlig glukosmätning.

Dagens insulinpennor är smidiga och enkla att hantera, men pumpbehandling har vissa fördelar som kan vara avgörande för att välja pump framför penna:  

• Jämnare insulintillförsel som liknar kroppens eget sätt att dosera insulin.
• Leder ofta till jämnare blodsocker med mindre svängningar och färre höga och låga värden
• Möjlighet att justera basaldosen över dygnet på ett mer individuellt sätt
• Kan dosera mycket små mängder av insulin på ett exakt sätt -  särskilt viktigt för mindre barn som ofta har låga doser och ett behov av att kunna finjustera.
• Färre stick. Man sätter en ny pumpkanyl var tredje dag, istället för att sticka sig med insulinpenna många gånger om dagen. För stickrädda personer kan detta ha stor betydelse. 
• Diskret och mindre synlig i sociala sammanhang.

Att använda insulinpump innebär många fördelar, men det finns en del saker att tänka på. Man behöver veta hur man ska agera, och även ha med sig delar för att tex kunna byta kanyl eller insulinreservoar, om ett oplanerat behov uppstår.

 

Hur använder man en insulinpump?

En insulinpump med slang är en kompakt enhet, stor som två tändsticksaskar ungefär. Den laddas med 200-300 enheter snabbverkande insulin och placeras någonstans i kläderna/fickorna eller i en hållare på kroppen. Pumpar utan slang (podar eller så kallade “patchpumpar”) är mindre än en tändsticksask i storlek och sätts fast direkt på kroppen. Dessa styrs av en fristående handenhet medan slangpumparna i regel styrs direkt från pumpenheten.

Båda typerna av pumpar har en tunn kanyl som sitter i underhudsfettet och via den levereras insulinet kontinuerligt dygnet runt. Kanylen byts efter 2-3 dagar. Vissa insulinpumpar för in kanylen automatiskt, vilket gör användningen ännu enklare och bekvämare.

Pumpar med slang och pumpar som inte är vattentäta behöver kopplas loss från kroppen för en del aktiviteter, tex bad, dusch och en del idrotter.

Basaldos i en pump innebär att små doser av snabbverkande insulin pumpas in in kroppen regelbundet under hela dygnet för att täcka kroppens grundläggande insulinbehov. I pumpen är basaldosen är förinställd och med hjälp av kontrollenheten kan man programmera in olika doser för olika tidpunkter, till exempel en lägre basaldos under natten.

Vid varje måltid eller om man behöver ta extra insulin för att få ned ett högt blodsocker, används kontrollenheten för att bestämma och starta dosen. En sådan dos kallas bolusdos. I de flesta pumpar finns en så kallad bolusberäknare, en smart funktion som kan hjälpa till med förslag på insulindos utifrån blodsockervärde, vad man ska äta och senaste bolusdos.

Systemen med insulinpump är idag mycket sofistikerade och det utvecklas ständigt nya funktioner som gör tillvaron både enklare, tryggare och friare för användaren. Vissa system kan kopplas till en app i en smarttelefon med ytterligare underlättande funktioner. Automatiska dataöverföringar till analysprogram och till diabetesmottagningen blir allt vanligare.

Oavsett vilket system man använder kan r moderna insulinpumpar hjälpa till att förbättra blodsockerkontrollen och ge användaren både större frihet och oberoende.

DIA.SE.109-01-JAN2021-A

Visa mig:

Vid diabetes minskar (eller upphör) kroppens egen produktion av insulin. Insulinet är nödvändigt för att kroppen ska kunna ta upp glukos ur blodet, och om det inte finns tillräckligt med insulin kommer glukoshalten i blodet att successivt öka. Därför tillför man insulin, och mängden insulin ska anpassas till den aktuella blodsockernivån, d.v.s. glukoshalten i blodet. Därför måste man regelbundet mäta glukoshalten i blodet. Detta gör man oftast genom ett stick i fingret och med en blodsockermätare, till exempel före en måltid eller innan löprundan. På det här sättet får man fram blodsockervärden – men bara vid just de tillfällen man använder mätaren.

Om man istället mäter blodsockret kontinuerligt, kan man hela tiden följa hur värdena förändras. Detta gör att man kan dosera insulin med större precision. Och man slipper dessutom sticka sig i fingret. Kontinuerlig glukosmätning gör tillvaron mycket enklare och tryggare för människor med diabetes.

Kontinuerlig glukosmätning (CGM) – ett stort kliv framåt

CGM, som står för Continuous Glucose Monitoring, har inneburit en revolution inom diabetesbehandlingen. Kontinuerlig övervakning av blodsockernivåerna ger en närapå ögonblicklig bild av läget. Detta, tillsammans med olika funktioner i systemet, ger användaren ett antal viktiga fördelar:

• Genom att följa kontinuerliga kurvor i stället för ett enda testvärde (stick i fingret) kan man dosera insulin med större precision.
• Varningsfunktioner för t.ex. hyper- och hypoglykemier gör att man kan ligga steget före och åtgärda innan problemet uppstår.
• Larmfunktioner, som också kan delas, ökar tryggheten både för användaren och anhöriga.
• Man slipper obehaget med stick i fingret – uppskattas särskilt av barn.

Vad är en kontinuerlig glukosmätare?

En CGM-mätare är egentligen ett system som består av flera komponenter.

1. En sensor
2. En sändare (transmitter)
3. En CGM-mottagare (receiver) eller app

Sensorn placeras strax under huden och mäter sedan blodsockret kontinuerligt med 1-5 minuters intervall.

Sändaren lagrar de uppmätta värdena och skickar dem vidare till CGM-mottagaren eller appen ungefär var 15:e minut.

I CGM-mottagaren sparas värdena, och användaren kan avläsa dem i en display. Ofta kan de också överföras till en dator, eller direkt till diabeteskliniken via internet.

App i mobiltelefonen
Bluetooth-tekniken gör det möjligt att använda en smart mobiltelefon som mottagare, och systemets funktioner ligger då samlade i en app. Det här ger nya möjligheter till smarta och lättanvända funktioner som till exempel hög individuell anpassning av varningar och larm, och att dela data direkt med anhöriga eller diabeteskliniken, vilket ger extra trygghet både för användaren och anhöriga. Tekniken utvecklas snabbt och nya funktioner utvecklas ständigt.

Hur fungerar CGM?

Avancerad sensorteknik

De mest avancerade sensorerna består av en tunn tråd som placeras under huden. Tråden är belagd med ett enzym, glukosoxidas, som påskyndar oxidationen av glukos samtidigt som väteperoxid bildas. Vid väteperoxidproduktionen genereras en elektrisk ström som står i proportion till blodsockerkoncentrationen i vätskan. Sändaren konverterar denna elektriska signal till glukosvärdet som sedan överförs till CGM-mottagaren eller mobiltelefonen.

Glukos sprider sig från blodet till interstitialvätskan med viss fördröjning. Eftersom sensortråden sitter under huden (och inte har direktkontakt med blodet) gör den här fördröjningen att det visade värdet motsvarar blodglukosvärdet som det var för några minuter sedan. Felmarginalen är dock så liten att man tryggt kan justera sin insulindos efter de avlästa värdena.

Sensorn byts ut ungefär varannan vecka. Men det finns också sensorer för långtidsbruk.
 

Kombinationen CGM och insulinpump ger människor som lever med diabetes större frihet och oberoende, samtidigt som tryggheten ökar både för användaren och anhöriga.
Studier där man jämför blodsockermätare med kontinuerlig blodsockermätning visar att kontinuerlig glukosmätning ger bättre blodsockerkontroll, ökar tiden i målområdet och minskar risken för höga och låga värden.

Kontinuerlig glukosmätning kan ge ökad livskvalitet för personer med diabetes genom om att minska stress och optimera behandlingsbeslut.

DIA.SE.109-01-JAN2021-E

Visa mig:

Hypoglykemi kallas tillståndet när blodsockerhalten är alltför låg. Detta drabbar vanligen personer med diabetes, och då särskilt typ 1-diabetes, eftersom det ofta hänger samman med balansen mellan matintag, mängden insulin och fysisk aktivitet. För personer med diabetes kan hypoglykemi vara livshotande och därför är det viktigt att känna igen symtomen och veta hur man ska agera om de uppträder.

 

Olika typer av hypoglykemi

Hypoglykemier kan vara både milda eller allvarliga. 

• Mild hypoglykemi innebär att man själv kan förhindra att blodsockret fortsätter att sjunka genom att äta eller dricka något.
• Allvarlig hypoglykemi innebär att man behöver hjälp av någon annan för att få upp blodsockret igen. 

 

Symtom på hypoglykemi

Glukos är kroppens främsta energikälla. Utan tillräckligt med glukos fungerar vare sig hjärnan eller andra livsviktiga organ. När glukosnivåerna faller reagerar kroppen med successivt starkare signaler om att något är fel – den drabbade har fått insulinkänning. Symptomen beror dels på hjärnans reaktioner på låg blodsockerhalt, dels på att kroppen frisätter katekolaminer (bland annat adrenalin). 

De första tecknen kan variera och dessutom skilja sig mellan barn och vuxna. Dessa symptom kan vara mycket obehagliga men är sällan farliga.

Var särskilt vaksam på:

• Takykardi eller hjärtklappning (hjärtat slår allt snabbare) 
• Darrningar
• Svettning
• Oro eller ångest
• Hunger
• Illamående

Efter ett tag kan symtomen bli allvarligare beroende på hur kraftig hypoglykemin är. Symtomen påverkar hjärnan och i det här läget börjar det bli risk för att man själv inte kan agera, utan behöver hjälp.

Sådana symtom kan vara:

• Koncentrationssvårigheter
• Synrubbningar
• Yrsel
• Svaghet
• Extrem trötthet
• Huvudvärk
• Förvirring
• Minnesförlust
• Kramper
• Medvetslöshet (när hjärnan inte längre får tillräckligt med glukos)

Vet du med dig att du har svårt att känna symptomen på en hypoglykemi eller att du känner symptomen först när blodsockret är lägre än 3 mmol/l  bör du kontakta din vårdgivare för att få hjälp. Tröskeln för när man känner sina symptom har sänkts och det finns risk för kognitiv påverkan vilket innebär att man kan bli en fara i trafiken eller att man presterar sämre på jobbet eller i skolan.
Om man använder kontinuerlig glukosmätning (CGM) kommer systemet att larma när blodsockret sjunker till kritisk nivå. Detta ger extra trygghet eftersom användaren då får en varning och har tid att agera redan innan hypoglykemi hinner uppstå.

 

Vad ska man göra vid hypoglykemi?

Vid hypoglykemi ska man agera snabbt för att återställa blodsockret till normal nivå. Därför ska man mäta blodglukosnivån direkt när symtomen uppträder, och man ser då också graden av en eventuell hypoglykemi.

Vid måttlig hypoglykemi

Om blodsockernivån visar på hypoglykemi ska man genast få i sig glukos. Ät till exempel några druvsockertabletter eller drick ett glas juice eller ett halvt glas mjölk. Drick inte lightprodukter för att höja blodsockervärdet. Lightprodukter innehåller inget socker och har därför ingen nytta. Mängden snabba kolhydrater för att få upp blodsockret till ca 5-6 mmol/l är olika för olika individer. Tänk på att inte överäta. Fortsätt sedan att mäta blodsockervärdet tills det har stabiliserat sig..

Vid allvarlig hypoglykemi

Om den drabbade är så påverkad att hen inte själv kan äta eller dricka något sött, är situationen akut och livshotande – ring 112!

Försök aldrig "tvinga i" en person med sänkt medvetandegrad vare sig mat eller dryck, eftersom detta kan orsaka kvävning.

Allvarlig hypoglykemi kan hävas genom att injicera hormonet glukagon. Sådana sprutor finns tillgängliga och får användas av personer som har fått instruktion (de behöver alltså inte vara sjukvårdsutbildade), till exempel anhöriga eller personal på skolan.

 

DIA.SE.109-01-JAN2021-E

Hormonet insulin har en mycket viktig funktion i kroppen: det gör så att cellerna kan ta upp sitt viktiga bränsle, glukos (socker), ur blodet. Man kan likna insulinet vid en nyckel, som låser upp dörren till kroppens celler och släpper in glukos. Personer med diabetes har försämrad förmåga att producera insulin, och vid typ 1-diabetes upphör tillslut den egna produktionen helt.  Brist på insulin leder till ett högt glukosvärde (sockervärde) i blodet. Diabetesbehandling syftar till att sänka det höga blodsockret och att få  kroppens glukosvärden i balans.I samband med detta talar man ofta om hyperglykemi och hypoglykemi, men vad betyder detta egentligen? 

 

Hyperglykemi – när blodsockret är för högt

När insulinet inte räcker till för att cellerna ska kunna ta upp tillräckligt med glukos uppstår det ett glukosöverskott i blodet.  En för hög glukoshalt i blodet kallas för hyperglykemi, eller i dagligt tal högt blodsocker.

Eftersom glukosen inte kan ta sig in i cellerna och användas som energi, måste kroppen göra av sig med det via urinen. Sockret i urinen drar med sig stora mängder vatten därför kissar man ofta och i stora mängder vid hyperglykemi. När man kissar ut onormalt stora mängder vätska blir man också väldigt törstig. 

Följden av att glukos inte kommer in i kroppens celler är att cellerna inte får den energi som behövs och man känner sig trött och svag, och ibland också yr eller illamående.

Symtom på hyperglykemi:

• Stark törst
• Kissar ofta och i stora mängder
• Trötthet
• Yrsel/illamående

Svår hyperglykemi kan leda till diabetisk ketoacidos, vilket är ett allvarligt akut tillstånd som kräver sjukhusvård.

Genom att hålla koll på blodsockernivåerna och ta extra insulin vid högt blodsocker kan man undvika att hyperglykemi leder till ketoacidos.

Ett enkelt och säkert sättet att hålla koll på blodsockret är genom kontinuerlig glukosmätning (CGM), där man hela tiden kan se och följa glukosnivåerna i kroppen. Det finns olika sorters CGM. Många personer med diabetes får som bäst hjälp av en rt (realtids)-CGM som även kan ge varningar innan ett blodsocker blir för högt. Om man i tid får veta att blodsockret stiger, kan man vidta åtgärder för att undvika långvarig och svår hyperglykemi.

Definition av hyperglykemi

Glukosnivå mäts i antalet glukosmolekyler per liter vätska (dvs blod) och man använder enheten millimol/liter. När glukosnivån når 7,0 mmol/l eller högre vid fasta (eller 11,0 mmol/l eller högre samtidigt som man har symtom) definieras det som hyperglykemi.

 

Hypoglykemi – när blodsockret är för lågt

Eftersom diabetesbehandling syftar till att sänka ett högt blodsocker, kan diabetesläkemedel ibland leda till att blodsockret sjunker för mycket. Det innebär för många en svår balans att hålla ett jämnt blodsocker inom målområdet. När glukosvärdet blir alltför lågt och når under 4,0 mmol/l kallas det hypoglykemi. Det är mer vanligt med hypoglykemier hos personer med typ 1 diabetes som inte har egen insulinproduktion och alltid har insulinbehandling. 

Det finns olika nivåer av hypoglykemi och i de flesta fall kan en person med diabetes själv märka av och behandla ett lågt blodsocker genom att äta eller dricka något sött. 

Vid svår hypoglykemi finns det inte tillräckligt med bränsle för att hålla igång kroppens alla organ och funktioner. Det är ett allvarligt tillstånd som måste behandlas snabbt, om blodsockret skulle fortsätta att sjunka kan personen till sist bli medvetslös.

Det finns olika symtom som tyder på att blodsockerhalten sjunker snabbt och att man närmar sig hypoglykemi. Tecknen kan variera mellan olika personer och när de uppträder brukar det kallas för insulinkänning.

Symtom på hypoglykemi:

• Svettningar
• Darrningar eller skakningar
• Oro eller ångest
• Hunger, illamående
• Irritation
• Yrsel eller förvirring

För att häva en hypoglykemi måste blodsockerhalten höjas snabbt genom att äta eller dricka något sött, till exempel druvsockertabletter, juice eller godis – som då inte får vara sockerfritt!

Eftersom en hypoglykemi kan bli allvarlig är det viktigt att berätta för personer i sin omgivning vilka tecken som tyder på lågt blodsocker och vad de ska göra om det händer.

Kontinuerlig glukosmätning (CGM) är för många till stor hjälp för att kunna undvika svåra känningar. Med en CGM kan man hela tiden se sina glukosvärden och om blodsockret rör sig upp eller ned. Framförallt kan vissa CGM-system som har varningar och larm, skräddarsys efter behoven och varna tex om blodsockret sjunker snabbt, eller om blodsockret riskerar att bli akut lågt inom 20 minuter. Det ger ofta tillräcklig tid att hinna agera och inta snabba kolhydrater för att undvika en hypoglykemi.

DIA.SE.109-01-JAN2021-C

Visa mig:

Visa mig:

För familjer med barn som drabbats av diabetes innebär detta vissa omställningar i det dagliga livet. Små barn kan ju inte själv ansvara för att dosera och ta insulin eller mäta blodsockernivåerna, utan det krävs ett engagemang från vuxna anhöriga. Men med planering och stöd från diabetesteamet kommer man snabbt in i rutinerna och behandlingen blir en naturlig del av vardagen.

Barn med typ 1-diabetes lär sig successivt att hantera situationen och kan så småningom själva ta ansvar för sin behandling. Och med dagens effektiva behandlingar och tekniska hjälpmedel är typ 1-diabetes ett hanterbart tillstånd som inte behöver inkräkta nämnvärt på barnets livskvalitet.

Insulinbehandling

För att möjliggöra glukosupptag i cellerna och för att förhindra för höga blodsockernivåer i blodet måste barnet behandlas genom tillförsel av insulin. Doserna beräknas individuellt och baseras på barnets blodsockernivåer och livsstil. För att kunna ge rätt dos måste därför blodsockernivåerna mätas regelbundet, flera gånger dagligen. Det är särskilt viktigt att mäta blodsockernivån före måltider eftersom man då kan optimera dosen för att hantera kolhydraterna i maten. Det är också viktigt att mäta inför fysisk aktivitet (till exempel idrott) och före sänggåendet.

Det är vanligt att insulindoserna ges med insulinpenna, men för barn är insulinpump oftast ett lämpligare val. Insulinpumpen ger kontinuerlig insulintillförsel och barnet slipper nålsticken (som kan upplevas som skrämmande). Dessutom ger den trygghet och frihet eftersom den sitter på kroppen och fungerar oberoende av var barnet befinner sig.

Kost och barn

Barn med typ 1-diabetes behöver inte någon särskild mat utan kan äta som alla andra barn. För barn som växer och utvecklas är det bra med balanserad och varierad mat som innehåller kostens alla beståndsdelar.  Den största utmaningen är att balansera mat och insulin så att insulinets effekt matchar maten. Tänk på att mängden kolhydrater behöver anpassas efter fysiska aktiviteter och insulindosen som tas före måltiden.

Typ 1-diabetes i skolan

Även i skolan måste barnet kunna mäta blodglukosnivåer och ta insulin. Därför ska skolan informeras så att lärare och klasskamrater är införstådda med de speciella behov som följer med typ 1-diabetes. Till exempel kan barnet behöva äta något trots att det är mitt i en lektion, eller behöva extra uppmärksamhet från läraren vid idrott. Dessutom kan yngre barn behöva hjälp av lärare eller skolsköterska att ta sin insulindos.

En aktiv livsstil förbättrar  

Regelbunden fysisk aktivitet, till exempel någon idrott, är en viktig del av behandlingen av typ 1-diabetes. Fysisk aktivitet främjar hälsan i allmänhet och förbättrar kroppens kondition på sikt, något som är särskilt viktigt hos barn med diabetes.

Vid fysisk aktivitet vill man undvika att blodsockerhalterna sjunker för lågt och man förebygger detta genom att justera insulindosen och öka intaget av kolhydrater. Dessutom ska man mäta blodsockerhalten oftare – både före, under och efter den fysiska aktiviteten.

Att få diabetes

Att få diabetes kan självklart skapa stress hos både barnet och föräldrarna. Plötsligt styrs tillvaron av blodsockermätningar och insulindoser. Det är inte konstigt om barnet då känner sig utanför eller annorlunda. I den här situationen har föräldrarna en extra viktig uppgift att avdramatisera det hela och skapa trygghet, trots den stora omställningen. Är man osäker som förälder och behöver stöd kan man ta hjälp av diabetesteamet som har kunskaper och erfarenhet av hur man hantera olika situationer.

Att ett barn får diabetes är ingen katastrof. Däremot krävs ett annorlunda sätt att tänka och organisera tillvaron. Med rätt förhållningssätt kommer barnet att kunna leva ett bra och fullgott liv utan några större inskränkningar.

DIA.SE.107-01-DEC2020-D