Oavsett diabetesdiagnos eller inte, är många idag fysiskt inaktiva. Det är inte bara kroppen som mår bra av att röra på sig, utan även det psykiska välbefinnandet ökar vid motion och träning. Redan en rask promenad på en kvart ger positiv effekt på välbefinnandet och höjer livskvaliteten och det gäller alla människor.

Fysiska aktiviteter vid typ 1-diabetes

För den som har typ 1 diabetes kan fysisk aktivitet behöva mer planering. Beroende på situation och aktivitet kan det ibland vara en utmaning att motionera och samtidigt hålla blodsockret i balans.

Det gör att vissa kanske oroar sig för hypoglykemi under träning medan andra kanske inte har så bra koll på blodsockret och därför inte vill träna alls.

För många är ändå sport och träning en stor och viktig del av livet och självklart kan man ägna sig åt idrott, även på hög nivå, med typ 1 diabetes. 

Nedan finns några tips för dig som har typ 1 diabetes och vill träna och vara fysiskt aktiv:

• Med en CGM kan du hålla koll på ditt glukosvärde under träningen och tex få varningar i tid för att undvika hypoglykemier.
• Ha alltid dextrosol eller andra snabbverkande kolhydrater med dig och ta dem i god tid om ditt glukosvärde börjar falla, för att undvika en hypoglykemi och behöva avbryta aktiviteten.
• Om du har en insulinpump kan du göra en temp basal en till två timmar innan en fysisk aktivitet, för att anpassa insulintillförseln och ge dig bra träningsförutsättningar. Prata med ditt diabetesteam för att få individuella råd om hur du kan justera insulinet.

Fysiska aktiviteter vid typ 2-diabetes

Fysisk aktivitet är en av de viktigaste delarna i en typ 2 diabetes-behandling. Vid typ 2-diabetes kan livsstilsförändringar och en ökad fysisk aktivitet ge så positiva effekter, att behovet av läkemedel minskar. 

All form av fysisk aktivitet är positiv. Med träning och motion är det lättare att minska vikten, och därmed undvika övervikt – som är en bidragande orsak till att man får typ 2-diabetes. Genom att motionera ofta ökar insulinkänsligheten, och redan vid en halvtimmes daglig träning förbättras blodsockernivåerna.

För att få bästa effekt bör man växla mellan styrke- och konditionsträning. Antingen kan man växla mellan dessa under samma träningspass, eller också kan man variera sina aktiviteter. Kondition och uthållighet förbättras genom till exempel raska promenader, en löprunda, simning, eller en cykeltur. Styrkan tränar man genom exempelvis skivstången på gymmet, i form av gruppträning eller med styrkeövningar hemma, med eller utan redskap.

Fysiska aktiviteter vid graviditetsdiabetes

Om man har graviditetsdiabetes är det bra att vika en stund varje dag åt motion. Vad man gör, och hur intensivt, måste givetvis anpassas efter var man befinner sig i graviditeten. 20–30 minuter dagligen, med någon måttligt intensiv aktivitet kan vara lagom. Det här hjälper till att stabilisera blodsockret. 

Vilka aktiviteter ska man undvika när man har diabetes?

Det finns inga sporter eller aktiviteter som är "förbjudna" när man har diabetes. Tvärtom är förhoppningen att man med rätt kunskap och rätt hjälpmedel inte ska vara begränsad av sin diabetes utan kunna träna och vara aktiv på det sätt man själv vill.

Däremot kan en annan typ av planering inför träning eller aktivitet behövas, framförallt för den som har typ 1 diabetes.

Det är stor skillnad på hur blodsockret påverkas under och efter olika typer av träning, tex styrketräning jämfört med en joggingtur, och det är också väldigt individuellt, vilket gör att man själv behöver prova sig fram. Det är också stora skillnader när det gäller säkerhet och praktisk hantering av blodsocker, glukosmätning och insulin, om det är en tennismatch, eller om man springer långpass ute i oländig terräng.

En CGM kan vara till god hjälp under träning och fysisk aktivitet. Med den kan du lätt hålla koll på blodsockret under träningen. Med vissa CGM system kan varningar och glukosvärden vara synliga i smartklocka vilket underlättar vid många aktiviteter. Det finns även följarfunktioner där en anhörig kan se glukosvärden på distans och på det sättet utgöra en extra trygghet och säkerhet, kanske framförallt vid ensamträning.

Vissa aktiviteter kräva att man ändrar sina rutiner. När man ägnar sig åt till exempel simning eller kampsport, är det inte lämpligt att ha en insulinpump med slang fäst vid kroppen, men en slanglös pump/pod skulle kunna fungera eftersom den är liten, vattentät och kan sättas under kläderna.

Tänk på:

• Välj en sport/aktivitet som passar dig och som du tycker är kul! Det viktigaste är att röra på sig och få motion, inte exakt vad du gör.
• Var inte överambitiös när du vill börja träna, utan anpassa nivån till vad som funkar för dagen och öka upp efterhand..
• Håll koll på västekebalansen! Ha med dig vattenflaska och, om du har typ 1 diabetes, några druvsockertabletter, i väskan eller fickan.

DIA.SE.116-01-FEB2021-F

Show me:

Kvinnor kan få problem med sexlivet, där problemen kan kopplas till diabetessjukdomen. Ofta rör det sig om minskad sexlust och torr slida. Men om man upplever sådana problem finns ingen anledning att misströsta – detta går att göra någonting åt!

Så kan diabetes påverka sexlivet för kvinnor

Kvinnor med diabetes oroar sig oftare för att råka ut för sexuella problem, jämfört med andra. Och nästan en tredjedel av kvinnorna med diabetes upplever detta som ett bekymmer. Det kan finnas olika anledningar till att det är på det här viset, men mest avgörande är säkerligen psykologiska faktorer. Det är ju inte konstigt att man tappar sexlusten om man är orolig eller deprimerad.

Men det finns också andra faktorer som kan påverka både sexlusten och samlivet:

• Hormonförändringar
• Ökad risk för urinvägsinfektioner
• Nervförändringar (på grund av hyperglykemier)
• Torr slida (som kan vara direkt kopplat till diabetes)
• Vissa komplikationer till diabetes kan ge vaginala besvär

Problem som kan orsakas av diabetes

Neuropati är en vanlig följdsjukdom till diabetes. Ungefär en tredjedel av alla personer med diabetes drabbas av funktionella störningar i nerverna, och dessa beror på att nerverna med tiden tagit skada av de höga blodsockernivåerna. Neuropati kan leda till att känsligheten i underlivet minskar, och att man därför inte upplever sexuell beröring och stimulans lika starkt.

Situationen kan förvärras av försämrad blodcirkulation, angiopati. Försämrad nervfunktion och försämrad blodcirkulation kan tillsammans göra så att slidsekretionen minskar eller upphör helt. Resultatet blir torr slida och att penetration kan bli smärtsam.

Vad kan man göra åt saken?

Glidmedel, som finns på apoteket, avhjälper problemet med torr slida. Dessutom hittar du andra hjälpmedel i handeln, till exempel vibratorer som kan öka njutningen – särskilt om nervfunktionerna är nedsatta.

Det är mycket vunnet att leva hälsosamt och vara noga med sin diabetesbehandling. En sund livsstil med balanserad kost, regelbunden motion och god kontroll över blodsockret, gör inte bara att de fysiska besvären hålls på avstånd, utan du kommer också att må så mycket bättre. Att få må bra, kunna känna självtillit och känna att kroppen fungerar (om än med lite hjälp på traven) är så viktigt för både självförtroendet och sexlusten.

Men om problemen kvarstår och blir långvariga, tveka inte att söka hjälp. Tala med din läkare eller diabetessjuksköterska så får du råd och hjälp. På diabetesmottagningen finns mycket kunskap och erfarenheter av den här typen av problem, och det går i princip alltid att göra något åt dem!

DIA.SE.116-01-FEB2021-H

Show me:

Mannens sexliv påverkas ofta med åldern. Även om detta är fullt naturligt, upplever många det som ett problem. Att gå och grubbla över detta kan leda till att man inte söker hjälp, utan mår allt sämre och riskerar att hamna i en ond spiral. För en man som har diabetes kan många av de faktorer som försämrar sexlivet ha ett samband med diabetessjukdomen, och det finns hjälp att få!

Diabetes påverkar sexlivet för män

Många studier visar att diabetes leder till problem med sexlivet. Med diabetes löper man 2-4 gånger högre risk att uppleva sexuella problem, och de här problemen är vanligare bland män. Man uppskattar att hälften av alla män med diabetes upplever någon form av sexuella problem.

Vilka problem kan orsakas av diabetes?

Erektionsproblem (s.k. erektil dysfunktion) är dubbelt så vanligt hos män med diabetes. I synnerhet om man har typ 2-diabetes. Dessutom uppträder problemen betydligt tidigare än hos andra. Erektionsproblem är vanliga bland överviktiga män med typ 2-diabetes, över 70 % drabbas. Det är dock inte lika vanligt vid typ 1-diabetes.

Andra problem kan vara minskad sexlust, eller att man helt enkelt inte upplever sex på samma intensiva sätt som tidigare. Också ejakulationsproblem kan förekomma, med för tidig eller utebliven utlösning.

Sådana här problem kan delvis ha en psykologisk förklaring. Många med diabetes kan uppleva nedstämdhet och dåligt självförtroende. Detta i sin tur kan skapa oro och nervositet som försämrar den sexuella förmågan. Dessutom är det många som oroar sig för att drabbas av hypoglykemi under samlaget. 40 % av männen med diabetes har råkat ut för just detta.

Det finns många fysiologiska faktorer som kan ge upphov till de här problemen. Mannens testosteronproduktion till exempel avtar med åren. Lider man dessutom av övervikt sjunker testosteronhalterna ännu mer, och det påverkar både sexlusten och förmågan.

Också kärlförändringar och nervskador (dessa är vanliga när man haft diabetes i många år) påverkar känseln och blodflödet i könsorganen så att funktionen kan påverkas. Har man dessutom slarvat med sin diabetesbehandling och inte haft tillräcklig kontroll på blodsockret, kan detta förvärra problemen ytterligare.

Vad kan man göra åt saken?

Sexuella problem kan ibland vara tillfälliga, men ibland kvarstår problemen över längre tid. Den goda nyheten är att det går att göra något åt de här problemen. Dels finns det medicinsk hjälp att få och dels kan man faktiskt själv åstadkomma stora förbättringar genom att ändra sin livsföring.

Det finns medicinsk hjälp att få

Om erektionsproblemen kvarstår över längre tid kan detta avhjälpas med läkemedel. Tala med någon på diabetesmottagningen om dina problem. Sådana här problem är mycket vanliga när man har diabetes, och personalen har mycket kunskap om behandling och olika hjälpmedel. Det finns god hjälp att få!

Förbättra dina egna förutsättningar

Sexuella problem beror ofta på en kombination av psykiska och fysiska faktorer, där det ena förstärker det andra i en ond spiral. Här gäller det att vända utvecklingen åt andra hållet, så att faktorer som skapar eller förstärker problemen kan röjas undan.

Genom att sköta din diabetesbehandling och leva ett hälsosammare liv skapar du förutsättningarna för att kunna vända på utvecklingen. Och när utvecklingen går åt andra hållet mår manofta mycket bättre med högre livskvalitet och ett bättre fungerande sexliv. 

Undvik sexuella problem redan från början!

Kanske tror man att sexuella problem inte kommer att drabba en själv, eller att de ligger mycket längre fram i tiden. Och man tänker kanske att man inte behöver vara så där överdrivet noga med diabetesbehandlingen just nu när man mår okej. Men det är faktiskt just nu man ska agera, för det bästa sättet att undvika sexuella problem är att förebygga dem! Och förebygga gör man genom att ta sin diabetesbehandling på allvar och sköta den.

• Var noga med kroppsvikten och undvik övervikt.
• Motionera regelbundet. Ju mer desto bättre.
• Var noga medkosten. Ät mycket grönt och fiberrikt.
• Se till att få god sömn.
• Håll koll på blodsockret och mät regelbundet.
• Var noga med diabetesmedicineringen.
• Undvik rökning.
• Drick alkohol med måtta.

Detta är ingen garanti för att man aldrig kommer att drabbas av sexuella problem. Men det är garanti för att man har gjort sitt allra bästa för att de inte ska uppstå.

DIA.SE.116-01-FEB2021-G

Show me:

Diabetes har en lång historia

Sjukdomen som vi kallar diabetes mellitus har varit känd  i årtusenden. Men det var den grekiske läkaren och filosofen Aretaios som (troligen på 200-talet e.Kr.) beskrev den och gav den namnet diabetes. Det grekiska ordet diabetes betyder ungefär "passerar igenom" och beskriver de stora urinmängder som förknippas med sjukdomen. Läkaren Thomas Willis lade på 1600-talet till "mellitus", efter latinets ord för honung och detta syftade på att urinen smakade sött. Vid det här laget hade man alltså god kännedom om själva sjukdomen, men hade ingen aning om dess orsaker eller hur den kunde behandlas. Men i slutet av 1800-talet började man närma sig gåtans lösning. Då upptäckte man att försöksdjur som fått bukspottkörteln avlägsnad, utvecklade diabetesliknande symtom. Så tydligen kunde diabetes ha något samband med just bukspottkörteln...

1910 lade Sharpey-Schafer fram teorin att personer med diabetes saknar något ämne som produceras i bukspottkörteln, och han kallade det här ämnet insulin (efter Insulae Langerhanii, de Langerhanska öarna, som är en struktur i bukspottkörteln). Men man visste alltså ännu inte säkert om detta ämne verkligen existerade.

Den revolutionerande upptäckten av insulin

Runt 1920 lyckades Paulescu isolera insulin och därmed slutligen bevisa att ämnet verkligen existerade. En kanadensisk läkare, Frederick Banting, gjorde laboratorieförsök där hundar med diabetes blev bättre om de fick bukspottkörtelextrakt från friska hundar. Det visade att diabetes kan behandlas med insulin, och han arbetade sedan fram metoder för att extrahera insulinet från nötkreatur.

Nu var man en fungerande behandling mot diabetes på spåren, och i Toronto den 11 januari 1922, fick en 14-årig pojke med diabetes världens första insulinspruta.

Banting ville att hans upptäckter skulle komma alla till godo och därför vägrade han att sälja sina patent på extraheringsprocessen för kommersiella syften. 1923 tilldelades han nobelpriset för sina upptäckter och för sin insats mot diabetes.

Insulinkvaliteten – nyckeln till effektiv diabetesbehandling

Från början utvanns insulinet ur bukspottkörtlar från djur och under 1900-talet utvecklade man processerna till att kunna utvinna så mycket insulin som möjligt. När man hade lyckats med detta kunde man i stället koncentrera sig på själva insulinets kvalitet och försöka göra det effektivare.

1936 fick Hagedorn den geniala idén att kombinera insulin med proteinet protamin och zink. Det här molekylkomplexet blev ett långtidsverkande insulin och det började användas i diabetesbehandlingen på 1950-talet.

1955 blev en viktig milstolpe i insulinhistorien, då Frederick Sanger lyckades identifiera hur insulinmolekylen var uppbyggd. Detta var förutsättningen för att kunna producera syntetiskt insulin och under 1960-talet utvecklades metoder för att göra detta.

Även om insulintillgången ständigt hade ökat och kvaliteten förbättrats ville man också förbättra absorptionen av insulinet så att den motsvarade kroppens eget, mänskliga insulin.

Med hjälp av genteknik lyckades man under 1970-talet producera "mänskligt" insulin ur jästsvampar och bakterier. Sådant "mänskligt" syntetiskt insulin blev tillgängligt för diabetesbehandling 1982, och under 1980- och 1990-talen utvecklades också medel- och snabbverkande insulinanaloger med hjälp av genteknik.

Revolution och evolution

Men det är inte bara själva insulinet som har utvecklats under det senaste århundradet. Även metoderna för att tillföra insulinet till kroppen är en del av diabetesbehandlingen, och nya metoder som förenklar livet för personermed typ 1-diabetes kan också upplevas som revolutionerande.

Från början var vanliga sprutor det enda alternativet för att få insulin. Den manuella hanteringen och de grova sprutorna och nålarna tillät inte vidare exakt dosering. I takt med att insulinkvaliteterna förbättrades behövde man också hitta nya metoder för att kunna dosera med större precision – och med mindre obehag för patienten.

På 1960-talet utvecklades den första insulinpumpen. Under 1970-talet kombinerades den med kontinuerlig subkutan infusion av insulin och så småningom även med kontinuerlig glukosmätning.

1983 lanserades insulinpennan, en liten smidig och diskret apparat som gjorde det möjligt att ta insulin i exakta doser och med mindre obehag.

I dag gör forskning och teknik stora framsteg, och det finns förhoppningar om att kunna utveckla effektivt insulin i tablettform. Samtidigt utvecklas insulinpumpar och glukosmätare till allt mindre och avancerade högteknologiska hjälpmedel som ger användarna större frihet och ökad trygghet.

Själva insulinet och metoderna för att ta det – all utveckling samverkar för att ge personermed diabetes en bättre tillvaro med högre livskvalitet.

DIA.SE.116-01-FEB2021-A

Show me:

Diabetes mellitus (more commonly referred to simply as diabetes) is a metabolic disorder characterised by chronic hyperglycaemia (high blood glucose levels) over a prolonged period of time, even on an empty stomach. This imbalance is the result of insufficient insulin production and/or impaired insulin action [1,2,3].

Insulin is a hormone secreted by beta cells in the pancreas which helps to regulate blood glucose levels in the body. It is essential for the transfer of sugars (glucose) from the blood to the body's cells, where glucose is converted into energy [1,2,3].

In people living with diabetes mellitus this hormone does not fulfill its role due to the fact that it is either not produced in sufficient quantities or not produced at all [1,2,3,4].

In people with diabetes, glucose taken into the body builds up in the blood and has a detrimental effect on the body’s cells: hence the existence of abnormally high blood glucose levels [2,3].

Visa mig: Se ordlistan

Ungefär 465 miljoner av jordens befolkning i åldern 20-79 lever med diabetes. Det är var 11:e vuxen person. I Europa är siffran 59 miljoner. Men om vi tittar lite närmare på siffrorna, hur ser det då ut? Vilka är det som drabbas, och var finns de någonstans?

En oroande global ökning

Rapporter från både WHO och det internationella diabetessamfundet, IDF, visar en markant ökning av diabetes under det senaste decenniet. År 1985 levde 285 miljoner människor med diabetes, och denna siffra har alltså ökat med drygt 8 % till dagens ca 465 miljoner. 90 % av dessa har typ 2-diabetes. Och det är värt att notera, att ungefär hälften av de vuxna med typ 2-diabetes hade sjukdomen utan att veta om det

Köns- och åldersfördelning

Diabetes drabbar alla åldrar, men man ser en särskild topp i åldersgruppen 60-69 år, och var femte person med diabetes är över 65 år. Man uppskattar att för kvinnor i åldern 20-79 år är förekomsten något lägre än för motsvarande grupp män.

Pre-diabetes

Till de här siffrorna kan också läggas människor med pre-diabetes, d.v.s. människor som har konstant höga glukosnivåer, men som ligger under gränsen för att det ska definieras som diabetes. År 2019 uppskattade man att 374 miljoner människor i åldern 20-79 år har pre-diabetes. Av dessa är ungefär hälften under 50 år gamla, och en tredjedel återfinns i åldersgruppen 20-39 år.

Diabetes hos barn och unga

Typ 1-diabetes hos barn under 15 år ökar i många länder. Globalt uppskattar man att ca 1,1 miljon barn och unga under 20 år har typ 1-diabetes. Den årliga ökningen uppskattas till 3 %, med tydliga geografiska variationer.I Europa är det ca 162 000 barn och unga som har typ 1-diabetes och Norden har en av de högsta incidenserna för typ 1-diabetes i världen.

Typ 2-diabetes, som tidigare främst förknippats med medelålders och äldre människor, ökar nu också bland barn och unga.

Tydliga skillnader mellan kontinenter – och miljöer

Personer med typ 2-diabetes bor oftast i låg- eller medelinkomstländer. Dessutom är diabetes vanligare hos befolkningen i städer än hos dem som bor på landsbygden.

Stora skillnader mellan länder

Tre länder ligger i toppen på listan över länder med flest vuxna som lever med typ 2-diabetes. Det är Kina, Indien och USA. De här tre länderna har också den högsta andelen människor över 65 år med diabetes.

Hur kan man minska siffrorna?

Siffrorna visar med all önskvärd tydlighet, att typ 2- diabetes är ett gigantiskt och växande problem. Men samtidigt visar forskningen att man kan vända den pågående trenden genom förebyggande åtgärder som minskar riskfaktorerna, och genom att förbättra tillgängligheten till behandling.

*) Siffrorna bygger på studier som genomfördes under 2019, men publicerades 2020.

DIA.SE.116-01-FEB2021-B

Show me:

Diabetes är egentligen inte en specifik sjukdom, utan används som beteckning för flera olika diagnoser då kroppen inte klarar av att reglera blodsockret (blodglukos), med förhöjda blodsockerhalter som följd.

Gemensamt för de olika formerna av diabetes är en påverkan i ämnesomsättningen och där hormonet insulin – som produceras av betaceller i bukspottkörteln – har en central funktion: Glukos (socker) är kroppens viktigaste bränsle och insulinet gör så att cellerna aktivt kan ta upp glukosen ur blodet. Om kroppens egen insulinproduktion minskar eller upphör blir cellernas glukosupptag inte längre tillräckligt effektivt utan glukosen stannar kvar i blodet. Det är därför blodsockerhalterna ofta är förhöjda hos personer med diabetes.

Det finns olika orsaker till varför de här förändringarna uppstår, och de behandlas också på olika sätt. Därför delar man in diabetes i olika typer beroende på den bakomliggande orsaken. De vanligaste kallas typ 1-diabetes, typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes.

Typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom som beror på att kroppens eget immunsystem av ännu okänd anledning angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Detta är den näst vanligaste formen av diabetes och antalet som får diagnosen ökar hela tiden. Den kallades tidigare för barndiabetes, men detta är missvisande eftersom den kan drabba alla åldrar, även om den oftast debuterar i barn- och ungdomsåren. Vissa tror att sjukdomen är resultat av t.ex. hög konsumtion av sötsaker, men det finns inget sådant samband.

Typ 1 diabetes utvecklas ofta snabbt och under kort tid. Eftersom kroppens egen insulinproduktion mer eller mindre upphör, behöver man direkt starta insulinbehandling, som idag innebär en livslång behandlingstid Typ 1-diabetes är en allvarlig sjukdom och den som får diagnosen har kunnat känna sig starkt begränsad i sin livsföring. Men tack vare stora medicinska framsteg och avancerad teknik kan många personer med typ 1-diabetes idag leva ett bra och välfungerande liv.

Typ 2-diabetes

Diabetes typ 2 är den allra vanligaste formen av diabetes (ca 85%). Den utvecklas gradvis och ofta under lång tid. Vid typ 2-diabetes kan bukspottkörtelcellerna fortfarande producera insulin, men kroppens förmåga att använda insulinet är försämrad, man har så kallad insulinresistens.  Eftersom sjukdomen utvecklas långsamt är det vanligt att man inte upptäcker den förrän i samband med annan hälsoundersökning.

Orsaken till att typ 2-diabetes uppstår är ofta en kombination av ärftlighet och livsstil. Mycket stillasittande, obalanserad kost och övervikt är faktorer som bidrar till utvecklingen av typ 2 diabetes. Ärftlighet spelar också en stor roll för vem som får sjukdomen. Den här formen av diabetes kräver inte nödvändigtvis insulinbehandling. Det kan ibland räcka med att lägga om till en mer hälsosam livsstil och att förbättra effekten av kroppens eget insulin med hjälp av tabletter. Hos en person som haft typ 2 diabetes under många år, kan kroppen helt delvis eller helt förlora förmågan att producera insulin och när det händer behöver man påbörja insulinbehandling

Graviditetsdiabetes

En liten andel gravida kvinnor (2-3%) som inte tidigare har diabetes eller visat symtom på diabetes före graviditeten, kan få så kallad graviditetsdiabetes. Detta kan bero på att kroppens insulinproduktion inte är tillräcklig för de särskilda behov som uppstår under graviditeten och att hormonförändringarna under graviditeten leder till viss insulinresistens.

Oftast går det här tillståndet över efter förlossningen, men kvinnor som haft graviditetsdiabetes har en ökad risk att drabbas av typ 2-diabetes senare i livet.

DIA.SE.107-01-DEC2020-A

Show me:

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom som miljontals människor över hela världen lever med.

Den beror på att kroppens eget immunsystem angriper och förstör de egna insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Hormonet insulin gör så att cellerna aktivt kan ta upp glukos (socker) ur blodet. När kroppens egen insulinproduktion minskar eller upphör påverkas cellernas glukosupptag och glukosen stannar kvar i blodet. Det är därför blodsockerhalterna (blodglukoshalterna) ofta är förhöjda hos personer med diabetes.

Symtom på typ 1-diabetes

Det finns ett antal olika tecken som kan tyda på diabetes typ 1, men två symtom är helt dominerande: Stor törst och behovet att kissa ofta och i stora mängder. Detta beror på att det blodsocker som inte kan tas upp i cellerna följer med ut i urinen och drar med sig vatten. Andra vanliga symtom är trötthet och viktnedgång. Dessa är särskilt vanliga hos barn.                                       

Orsaker till typ 1-diabetes

Vi vet inte varför kroppens immunsystem börjar angripa de egna insulinproducerande cellerna. Forskning tyder på att det skulle kunna vara en kombination av ärftlighet och yttre miljöfaktorer, men det finns ännu inget säkert svar. Och därför är det också svårt att förebygga typ 1-diabetes.

Diagnos av typ 1-diabetes

När man har ätit ökar glukoshalten i blodet, men när man fastar ska den vara låg. Man diagnostiserar helt enkelt typ 1-diabetes genom att mäta blodsockerhalten. Om glukoshalten överstiger vissa gränsvärden när en person är fastande, betyder det att kroppens celler inte förmår att ta upp glukos tillräckligt effektivt. Detta i sin tur beror på att det saknas eller finns för lite insulin.

Behandling av typ 1-diabetes

Vid typ 1-diabetes kan kroppen inte längre producera insulin utan detta måste tillföras utifrån. Eftersom insulin bryts ner och förstörs av matsmältningen kan man inte ta det i tablettform, utan det måste tillföras direkt till kroppen via injektioner.

Tidigare förknippades behandling av typ 1-diabetes med jobbiga insulinsprutor och en begränsad tillvaro. Numera sker behandlingen oftast med insulinpennor eller effektiva insulinpumpar som ger patienten stor frihet och trygghet. Tack vare stora medicinska framsteg och avancerad teknologi kan många idag leva ett bra och välfungerande liv med typ 1-diabetes.

DIA.SE.107-01-DEC2020-B

Jadå, man kan dricka alkohol när man har diabetes, oavsett vilken form av diabetes man har. Men man bör dricka med måtta och dessutom välja lämpliga drycker.

Alkohol ökar risken för hypoglykemi

Alkohol har flera olika effekter på kroppens metabolism, och för personer med diabetes är vissa av dem särskilt viktiga att känna till. 

Alkohol ökar insulinkänsligheten, och det högre glukosupptaget som då blir resultatet kan i sin tur leda till sänkta blodglukosnivåer. Den här effekten, som kan sitta i upp till ett dygn beroende på vad och hur mycket man druckit, kan leda till "fördröjd hypoglykemi".

I levern lagras energi i form av glykogen. När kroppen behöver energi ombildas det till glukos, som i sin tur transporteras ut till cellerna via blodet. Alkohol hämmar den här ombildningen av glykogen till glukos. Hos personer som inte har diabetes svarar kroppen genom att dra ner på insulinproduktionen, och kan därför hålla blodsockret uppe.

Har man insulinbehandlad diabetes, saknas den här regleringsmekanismen och man riskerar att blodsockret faller. Men även om frisättningen av glukos från levern är hämmad, kan kroppen ändå ta upp socker från tarmen. Därför bör man äta samtidigt som man dricker alkohol om man har diabetes.

Alkohol påverkar också andra hormoner. När man dricker alkohol minskar koncentrationen av vissa blodsockerhöjande hormoner, till exempel kortisol.

Typen av dryck gör stor skillnad

Alkohol är energirikt i sig, och mängden kolhydrater varierar stort mellan olika alkoholhaltiga drycker. För att ha kontroll över blodsockernivåerna ska man alltså inte bara titta på mängden alkohol, utan också välja drycker som har mindre mängd kolhydrater.

Öl till exempel är mycket kolhydratrikt och ger avsevärt högre blodsocker än till exempel vin. Därför är det klokare

Glykemiskt index

Glykemiskt index (GI) är ett mått på hur mycket olika livsmedel höjer blodglukosvärdet.  Kolhydratrika livsmedel med höga GI-värden kallas ibland för "snabba kolhydrater", medan de med låga GI-värden kallas för "långsamma kolhydrater". GI-värdet påverkas både av mängden kolhydrater och typen av kolhydrater i de olika livsmedlen.

Drycker med högt GI

Öl hör till de snabbaste med högt GI-värde (89). Hit räknas också läsk (58), fruktjuice (66) och energidrycker (70), alltså drycker som ofta ingår i drinkar.

Drycker med lågt GI

Vin och sprit hör till dryckerna med allra lägst GI-värden.

När man har diabetes är det alltså klokt att undvika öl och drinkar där ingredienserna har höga GI-värden. I stället är det bättre med vin eller en cocktail utan kolhydratrika ingredienser.

Tänk på detta i samband med alkohol

Vare sig man har diabetes eller inte, ska man dricka alkohol med måtta. Men den som lever med diabetes måste också tänka på några andra saker:

• Håll extra noga koll på blodglukosnivåerna – även om man dricker mindre mängder alkohol.
• Ät alltid något i samband med att man dricker alkohol. Alkohol på fastande mage kan leda till hypoglykemi.
• Välj dryck med lågt glykemiskt index, t.ex. vin.
• Om man druckit under kvällen, ät något innan sänggåendet. Detta minskar risken för hypoglykemi under natten.