När folk frågar vad det jobbigaste med diabetes typ 1 är, så är svaret lätt. Det är känslan när jag inte ligger i balans i blodsockret. Speciellt när blodsockret är lågt. Det är en känsla jag hatar och verkligen försöker undvika.
Jag tror jag förknippar det mycket med när jag var yngre och hade betydligt fler hypoglykemier än vad jag har nu. Det är svårt att förklara hur det känns exakt, men jag tror många någon gång har känt sig riktigt, riktigt låga på energi. Jag kan känna mig skakig, energilös, kraftlös, yr, få en obeskrivlig smärta i musklerna, stickningar eller domningar i huden, och börja svettas enormt mycket också.
I dag försöker jag undvika att uppleva de här känslorna till varje pris. Dessutom har jag skapat en spärr i mitt huvud kopplat till ett onödigt intag av socker. Jag vill inte äta bara för blodsockrets skull. Därför undviker jag de lägre blodsockervärdena på grund av detta också. Denna spärr gör att jag hellre hamnar på de högre blodsockervärdena, för att vara på den ”säkra sidan”. Det här är något jag försöker vända på, för tyvärr ligger mitt blodsocker generellt för högt nu. Jag har hamnat i en ond cirkel. När jag till exempel tränar med högre blodsocker blir jag mer insulinresistent och förbränner inte samma mängd energi.
För att bryta denna onda cirkel har jag insett att det kan vara bättre att våga ta mer insulin innan träning och fylla på med energi under tiden. Detta kan till och med hjälpa mig att förbränna mer energi, jämfört med när jag ligger högt i blodsocker och blir mer insulinresistent. Att bli insulinresistent är något man vill undvika då det medför ökad risk för kardiovaskulär sjukdom, samt har ett nära samband med övervikt och bukfetma.
Genom små och kontrollerade justeringar tror jag att jag gradvis kan försöka minska rädslan för hypoglykemier. Detta är möjligt tack vare Dexcom och Omnipod, där jag enkelt kan följa och övervaka blodsockret samt enkelt kan justera insulinnivåerna. Dessa teknologier ger mig en trygghet samt en större frihet att vara mer flexibel med min träning och kost. Faktum är att även om jag upplevt hypoglykemier sedan jag fick dessa hjälpmedel, har jag aldrig tappat medvetandet eller krampat. Det gjorde jag däremot flera gånger innan, när jag precis hade insjuknat i diabetes typ 1.
Jag tror inte jag är ensam om att ha en rädsla för hypoglykemi, det är en stor utmaning för många med diabetes typ 1, särskilt i samband med fysisk aktivitet. Att leva med denna rädsla kan bli rätt tröttsamt och utmattande. Att ha en bra plan för att hantera hypoglykemier, särskilt under träning, kan göra en stor skillnad.
Några praktiska tips för att hantera hypoglykemier är att alltid ha snabba kolhydrater till hands, till exempel dextro eller sportdryck. Att ha en kontinuerlig glukosmätare (CGM) som Dexcom, hjälper mycket då man enkelt kan följa sitt blodsocker och agera snabbt vid behov. Om du dessutom vill ha extra backup och känna dig mer trygg, kan du träna med en vän eller familjemedlem som har koll på läget, och vet vad de ska göra ifall något skulle hända.
Dessutom kan det hjälpa att planera måltider och insulindoser noggrant för att undvika hypoglykemier. Att äta en balanserad måltid med rätt mängd kolhydrater och protein inför ett träningspass kan hjälpa till att stabilisera blodsockernivåerna. För att lära sig hur kroppen reagerar är det också en bra idé att i stället för att göra drastiska förändringar, göra små justeringar i insulindoser och kost, och sedan observera hur kroppen reagerar.
Det jag försöker förmedla här är att det absolut är okej att vara rädd för att bli låg i blodsockret, för det kan bli farligt. Men att som jag ligga generellt för högt i blodsocker för att inte behöva fylla på med socker är inte något bra alternativ. Det är viktigt att försöka nå en optimal blodsockerbalans. Och att våga utmana sig själv.
DIA.SE.532-01-SEP2024