Jag bad om att inte få kortison mot illamående.
Som ni kanske vet håller jag på med triathlon på elitnivå och just nu går jag på college i USA där jag kombinerar idrott med studier.
Förra året i juni började min högra fot göra väldigt ont och jag kunde inte springa över huvud taget på hela sommaren. Jag gjorde en magnetröntgen innan jag åkte i väg till USA, och resultatet från den visade på en inflammerad lös broskbit under min fotknöl. När det bara blev värre och värre under hösten, trots att jag inte sprang på flera månader, var operation oundviklig. Tack vare skolan kom jag i kontakt med en specialistläkare som kunde hjälpa mig.
I mitten av februari i år opererade jag min fot. De rekonstruerade hela min fotled och lagade även broskskadan. En operation är ett stort ingrepp på kroppen och påverkar blodsockret och insulinbehovet en hel del. Blodsockret reagerade precis som när jag är sjuk, jag krävde otroligt mycket mer insulin är normalt. Även min puls och HRV (hjärtfrekvensvariabiliteten) var precis som när jag hade influensan, och visade tydligt att kroppen var i ett stresstillstånd efter operationen.
Förutom att kroppen försöker läka (vilket i och för sig kräver mycket energi) och är i ett stresstillstånd, så finns det andra faktorer som påverkar också. Den första veckan hade jag otroligt ont och vid mycket smärta stiger blodsockret på grund av att kroppen utsöndrar ännu mer ”stresshormoner”, bland annat adrenalin och kortisol. Dessutom var jag inte fysiskt aktiv. I vanliga fall tränar jag två gånger per dag men efter den här operationen tränade jag knappt någonting i en månad. Det i sin tur påverkade också och gjorde att jag krävde enorma mängder insulin.
Hur mycket insulinbehovet och blodsockernivåerna påverkas beror såklart på hur stort ingreppet är. För ett litet tag sen gjorde jag en annan operation, då för att rensa ut mina bihålor. Detta ingrepp var betydligt mycket mindre än fotoperationen, och mitt blodsocker påverkades inte alls lika mycket. Min puls och HRV påverkades inte heller särskilt mycket, vilket visade att kroppen inte var i något större stresstillstånd. Jag fick inte träna de två första veckorna efter operationen, men jag kunde fortfarande utföra lågintensiv fysisk aktivitet såsom promenader och jag körde även en del lätt styrketräning. Det gjorde att blodsockernivån var enklare att hålla på en bra nivå och insulinbehovet var också mindre.
Hur man går till väga vid själva operationen är självklart individuellt och beror också på om man kommer bli sövd eller inte. Vid båda operationerna berättade jag för narkospersonalen att jag har diabetes typ 1. Jag visade att jag har mitt blodsockervärde på mobilen via Dexcom och jag lät personalen ha min mobil med skärmen påslagen så att de enkelt kunde följa mitt blodsocker under operationen medan jag var nedsövd.
Innan narkos behöver man fasta. Jag hade tur båda gångerna för jag opererades på morgnarna så jag behövde egentligen bara hoppa över frukosten. Mitt blodsocker brukar oftast vara rätt stabilt, lätt stigande på morgnarna innan jag äter frukost så därför var blodsockret på en bra och stabil nivå båda gångerna när jag kom in till operationerna. Vid båda tillfällena lät jag bara basaldosen ligga på under ingreppen och det gick bra. När jag vaknade efteråt fick jag ta över kontrollen igen.
Kortison är vanligt att få för postoperativt illamående. Detta är dock något som höjer blodsockret enormt mycket och insulindoserna behöver höjas rejält. När jag opererade bihålorna 2019 fick jag kortison och jag krävde enorma mängder insulin och blodsockret låg ändå väldigt högt. Därför bad jag personalen om att inte få kortison vid de här operationerna vilket underlättade processen efteråt väldigt mycket.
Fotograf: Tamar Veltman
DIA.SE.377-01-JUN2023