Vi tar alla dumma beslut ibland, men med diabetes typ 1 kan det gå  riktigt illa om man inte är extra försiktig och tar hand om sig själv.  

Många i min ålder dricker och festar ibland, det gör även jag. Alla  måste dricka ansvarsfullt såklart för att inte utsätta sig själv för risk,  och om man har diabetes är det extra viktigt.  

Det var en gång förra året som det gick riktigt illa för mig. Jag hade  legat oförklarligt högt i blodsocker hela dagen. Jag hade även tränat en hel del, så min kropp var inte i balans över huvud taget. Jag tog hur mycket insulin som helst men mitt blodsocker sjönk inte. Och varje gång det äntligen var på väg ner, och jag åt någonting, så  stack det direkt upp igen.  

Den här dagen var min kropp i ett stort behov av återhämtning. Det  tar mycket onödig energi att ligga så högt i så många timmar. Och  med tanke på all träning också så var nog min kropp rätt utmattad.  Men på kvällen var det fest på gång, och jag borde förstås avstått  från att dricka över huvud taget, men det gjorde jag inte.  

Jag vet hur mycket jag tål i vanliga fall, och jag har aldrig tidigare  druckit så att jag blivit full och inte kan ta hand om mig själv. Men  denna kväll gick det utför rätt så snabbt. Med ett alldeles för högt  blodsocker i många timmar hade jag nog redan ketoner och dessutom var jag nog rätt uttorkad (trots att jag hade druckit mycket  vatten under dagen). Tillsammans med alkoholen kom förgiftningen  väldigt fort.  

Jag minns inte allt, det är rätt mycket som jag har fått återberättat för mig. Jag vet att min rumskamrat är med mig hela tiden, och att vi går tillbaka till vår lägenhet rätt så tidigt. Hon tror bara att jag är väldigt full. Hon vill att jag ska försöka äta lite, så vi sitter ute i köket och hon ger mig lite yoghurt med havregryn, som jag får i mig. Efter att ha legat en stund på golvet i köket och inte mått särskilt bra, frågar hon om jag vill gå och lägga mig i sängen i stället. Vi tar oss in i rummet, och det är då illamåendet börjar… 

Jag spenderar två timmar inne i badrummet, och kräks nästan  konstant. Det känns som jag får ut allt innehåll jag har i min kropp  och lite till. Jag har ingen aning om att vi är där inne så länge, det  berättar hon för mig nästa dag. Jag minns att jag ibland ”kvicknar  till” och inser att jag sitter framför toan i vårt badrum. Jag minns att  jag mår skit, och jag ber om ursäkt gång på gång.  

Något jag minns starkt däremot är min rädsla, en känsla jag aldrig  känt så starkt i hela mitt liv. Jag tror i princip att jag håller på att dö.  Det är speciellt en gång under kvällen, när hon lämnar min sida för bara några minuter, som min rädsla tiodubblas. Jag minns att det  känns som att jag inte kan få luft.  

Ett bra tag senare så kan jag gå och lägga mig i sängen och sova.  Jag vaknar rätt så tidigt nästa morgon, och har flera missade samtal  och textmeddelanden från mina föräldrar. De har via Dexcoms  följarapp sett att jag har legat alldeles för högt i blodsocker i ett helt  dygn. Min mamma uttrycker något i stil med ”… du ska vara glad att  du ens lever, inte många som hade överlevt ett sådant här dygn”,  och då vet hon inte ens vad som egentligen har hänt under natten.  

Jag korrigerar med en väldigt stor insulindos med penna på  morgonen, och ser till att blodsockret sjunker igen. Jag har nog  aldrig känt mig så svag och kraftlös som jag gör den dagen, vilket  inte är så konstigt. Jag tog det lugnt och fint denna dag, hade som  mål att hålla blodsockret på en stabil och bra nivå hela dagen, och  fyllde hellre på med lite extra energi när det behövdes.  

Jag har definitivt lärt mig av mina misstag, och ibland får man göra  det den hårda vägen. Jag är tacksam att det gick så bra trots allt,  det hade kunnat gå så mycket värre. Det är som sagt viktigt att  dricka ansvarsfullt, och aldrig dricka om kroppen inte är i balans,  speciellt om man har diabetes. Jag är glad att min rumskamrat  fanns där och tog hand om mig, även om hon inte riktigt visste vad  som pågick. Den natten hade jag behövt ta en massa insulin, men  jag var inte riktigt kapabel till att tänka så långt eller göra det själv.  Jag kommer aldrig låta något liknande hända igen. Jag väljer att dela med mig av den här historien för att be alla er  andra att se till att vara extra försiktiga och ha koll på läget, och  gärna informera en kompis ifall något skulle hända trots allt.  

Note: Kontrollera alltid ketoner i blodet om du inte mår bra eller  om blodsockret ligger över 14 mmol/l vid flera mätningar trots att du har tagit insulin. Om blodketonvärdet är 3 mmol/l eller högre är  risken för ketoacidos stor. Ketoacidos måste behandlas på sjukhus!  
 

DIA.SE.532-01-SEP2024