Diabetes typ 1 kan ta mycket på det psykologiska  välbefinnandet.

Diabetes typ 1 är en komplex sjukdom, som kan vara väldigt  utmanande att hantera ibland. Utöver att det krävs enormt mycket  tid och energi för att försöka hitta en så bra och stabil  blodsockernivå som möjligt, så tror jag även det kan ta mycket på en  persons psykologiska välbefinnande. Många saker i vardagen blir ju  mer utmanande att lyckas genomföra, speciellt om man är  elitidrottare med diabetes typ 1.

Så hur lyckas man hålla motivationen uppe? Och hur hanterar man  eventuella hinder som kan komma upp på vägen?

 Mycket handlar som sagt om att man har motivation till det man gör. Om man gör det man älskar så har man nog också en hel del  motivation till att försöka utföra det, även om det kan vara mer  utmanande. Jag har arbetat mycket med stresshantering, och att  försöka planera allting i förväg så gott det går. Då brukar jag oftast  vara bättre förberedd och kan hantera olika situationer som  kommer upp på ett bättre sätt. Planering och förberedelser är en viktig nyckel i det hela. Något jag har haft lite svårare med ibland är att faktiskt lyssna på min kropps signaler, och hitta en balans. Jag har lätt för att gå över ”tröskeln” och det blir ofta lite för mycket. Och då får jag i stället ett bakslag som egentligen hade varit lätt att undvika. Jag tror det är viktigt att man kan vara flexibel och anpassa sig helt enkelt. Och inte vara för hård mot sig själv, man lär sig något nytt varje dag. 
 

DIA.SE.515-01-JUL2024