Så här kan en vanlig dag i skidbacken för en 15 årig ”professionell” freeskiåkare se ut. Redan tidigt på morgonen är jag uppe för att äta frukost, för man vill ju vara i skidbacken vid öppning. Efter frukosten packar jag den utrustning jag behöver såsom skidor, pjäxor, hjälm, ryggskydd och höftskydd. Och naturligtvis alla mina diabetesrelaterade saker såsom extra insulinpump, sensorer, insulin och dextrosol. 

När jag väl kommer till backen handlar det om att värma upp. Stretching och några snabba åk för att känna på underlaget är ett måste. Under mina träningspass i backen ligger mitt blodsocker oftast bra och utmaningen ligger i att hitta en bra plats att förvara insulinet så det inte fryser. Jag har olika tillvägagångssätt att förvara mitt insulin. Ett av sätten är att förvara det på ett varmare ställe, tex i en värmestuga. Om det inte är tillgängligt så brukar jag eller pappa ha insulinet i en liten väska i innerfickan på jackan för att behålla värmen under kalla dagar.

I parken fokuserar jag på att testa nya tricks, finslipa tekniken och hitta den perfekta balansen mellan stil och kontroll. Parken med sina hopp och rails är som min lekplats där jag hela tiden utmanar mig själv. Det är lika mycket mental träning som fysisk, särskilt när jag jobbar med att övervinna rädslan för svårare trick. 

Pauserna är också viktiga för att fylla på med energi, det kan till och med bli en kexchoklad och lite varm choklad ibland.

DIA.SE.608-01-MAR2025