Vid 83 års ålder har Jan-Christer Mårdh en historia som sträcker sig över 50 år av att hantera typ 1-diabetes - utan att låta det hindra honom. I en intervju med Nordic Infucare delar Jan-Christer med sig av hur det var att få en diabetesdiagnos 1972 - mitt i livet och med ett jobb som tog honom runt hela världen. “Blodsockermätaren var en tegelsten och räknade ned från 60 sek när man tryckte på en knapp. Detta höll på att kosta mig livet på en flygplats i forna Jugoslavien,” berättar Jan-Christer Mårdh.

Jan-Christer Mårdh var 28 år gammal och på en jobbresa i London när någonting började kännas fel. “Jag mådde konstigt, jag mådde dåligt. Och jag hade väldiga urinmängder, och blev magrare under de 14 dagarna jag var där," minns Jan-Christer.

Efter många långa dagar och nätter för att få till affären i London så var det först vid hemkomsten till Sverige som Jan-Christer bestämde sig för att söka vård.

"Det var en fredagskväll, jag skulle hem till familjen. Men på vägen hem från Arlanda så körde jag in till Karolinska sjukhuset. Där undersökte de mig och sa att jag är en diabetiker," berättar Jan-Christer, som på den tiden hade begränsat med kunskap om diabetes. “Jag visste inte ens vad diabetes var, jag kallade det för sockersjuka.”  

Men Jan-Christer tänkte framförallt på sin nästa jobbresa efter helgen. "Ja, sa jag då, men det kan ni väl fixa, för på måndag ska jag vara i Damaskus.” Sagt och gjort. På söndagen lärde sig Jan-Christer så mycket han kunde om sin diabetes och hur han skulle hantera den, och på måndag kväll satt han på ett flygplan till Damaskus, Syrien. “Det gick bra. Jag gjorde en affär där med myndigheterna och så reste jag hem.”

En dosering insulin per dag och glassprutor som behövde kokas 

Att hantera diabetes på den tiden var en utmaning, med begränsade verktyg och resurser tillgängliga. Det var först på 70-,80-, och 90-talet som forskare började förstå att typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom. 

"Det gick inte att mäta blodsockret. Utan jag administrerade nytt långtidsverkande insulin varje morgon," säger Jan-Christer. “Faktiskt så var det kanyler som jag kokade själv på den tiden. Jag hade även en spruta som var med en fjäder man kunde spänna.” 

I 10 års tid hanterade Jan-Christer sin typ 1-diabetes med en dosering av långtidsverkande insulin - utan att veta vilka blodsockervärden han hade. “Jag klarade det. Men problemet med att hantera 24-timmars-insulin var när jag reste västerut eller österut. För då ändrades tidsbegreppen,” berättar Jan-Christer. “Plötsligt så var det kväll när det var morgon, det hade jag svårt att hantera. Jag råkade illa ut några gånger och tappade minnet, jag fick hypoglykemi.”

Men så småningom började det komma bättre instrument för att hantera diabetes. 

“Först kunde jag konstatera blodsockret genom urinstickor, det var slutet på 70-talet. Och sen så började mätmetoderna med att man stoppade in en sticka i ett instrument för att ta reda på blodsockret. Jag var bland de första som provade detta, och hade då en blodsockermätare som var stor som en tegelsten och räknade ned från 60 sek när man tryckte på en knapp. Detta höll på att kosta mig livet på en flygplats i forna Jugoslavien.” Efter det tog Jan-Christer med sig ett intyg från läkaren när han reste. 

Har följt utvecklingen noggrant de senaste 50 åren

Jan-Christer har alltid prövat alla nyheter inom diabetesbehandlingen. “Utvecklingen har satt fart under de senaste 20 åren, vill jag påstå,” säger Jan-Christer. “Jag tyckte ett tag att det inte var någon utveckling över huvud taget - man gick på månen 1969 och diabeteshanteringen låg kvar i stenåldern. Men den tog fart slutet på 70-talet, kanske mitten på 80-talet.”

Idag använder Jan-Christer den kontinuerliga glukosmätaren Dexcom G6 och den slanglösa insulinpumpen Omnipod DASH, enligt honom de bästa verktygen han har använt hittills. “Nu sover jag tryggt om natten och håller dagen under kontroll. Dexcom och Omnipod är verkligen en förbättring sedan månlandningen.”

Jan-Christer Mårdh är optimistisk om framtiden: “Utvecklingen går framåt. Jag väntar på ett chips som ska opereras in under huden.”

DIA.SE.471-01-MAR2024